onsdagen den 8:e augusti 2012

Konsten att säga nej

Så här när man börjar jobba igen (suuuck..) blir det här med tid än viktigare för mig. Vad jag vill lägga tid på och inte. Jag är rädd om min tid, och ju äldre jag blir desto viktigare blir det vad jag lägger tiden på. Man skulle kunna säga att jag får allt mindre tålamod med tråkiga saker. Och när jag pratar med andra i min närhet så verkar de flesta instämma; man vill undvika energitjuvar – både när det gäller energitjuvar i form av personer och aktiviteter.

Men det är ju inte alltid så lätt i praktiken.
Det svåraste tycks vara om energitjuven är en släkting – hur säger man då nej?

Om man efter varje möte med denna person känner sig överkörd, totalt dränerad på all energi och är arg som en Tyrannosaurus Rex, är man då verkligen tvungen att fortsätta umgås bara för att man är släkt? Hur säger man nej utan att bli stämplad som the bad guy?




Och när jag lärt mig det, så vill jag lära mig att vrida tiden tillbaka till då när häggen blommade, tack.

11 kommentarer:

Skafferi Med Sjöutsikt sa...

Nu känns det som att vi är kopior av varandras liv! Läskigt!

Det bästa med att vara "gammal"...man får bestämma själv! Ingen kan tvinga en till något. Är det stop, så är det stop. Glöm aldrig det! Och skulle någon ha nåt annat att påstå, be dem kontakta mig, jag har ett och annat att påstå :-)
Stå på dig! Det är DITT liv!

//L

Johanna Stålros sa...

Jag känner så igen mig, det är skitsvårt, och oftast klarar jag inte av det. Fy tusan för att vara alla andra till lags hela tiden....Underbara bilder! Kram

Jo sa...

Det är svårt det där med släktingar och även gamla vänner... Jag skulle bli väldigt ledsen om någon bara slutade höra av sig tvärt och inte förklarade varför. Om jag är en energitjuv, vill jag gärna veta det. På samma sätt som jag själv inte skulle skippa en vänskap utan att förklara varför. Vi har ett par om efter tio år bara försvann från gänget. Sa i princip tack och hej och försvann. Vi vet inte varför de lämnade ett helt gäng så och det lär vi aldrig få svar på. Idag känner jag att den vänskapen lika gärna kan kvitta -just för att de inte förklarade varför. Det är inte värt att lägga tid på att fundera.
Så om du känner att det är nog nu; Säg som det är, även om det är hemskt. Då har du i alla fall gjort vad du kan.

Spets och Silver sa...

Jag har en mycket nära släkting som jag var tvungen att bryta med. Jag mådde alltid dåligt efter telefonsamtal och besök. Fick skuldkänslor för saker jag inte ens var inblandad i. Jag fick rådet att bryta med denna personen och att jag skulle förklara för personen varför jag gjorde det och hur personen fick mig att må. Personen tappade hakan och trodde inte att jag var den som tog åt mig.
Gud så skönt det var efteråt. I nästan ett halvår hade vi ingen kontakt. Då hade personen hittat en annan att "spy galla på", men denna hade också tröttnat och sagt till.

Man ska inte behöva ta emot sådant.
Stå på dig och tänk på dig själv!

Kram
Nette

Ewa`s Galleri sa...

Man måst inte umgås för att man är släkt ,man umgås för att man vill och trivs ihop,men visst är det svårt att säga nej ,men när man känner sig som du skriver,då ska man säga nej,livet är för kort för att slösa bort massa tid på tråkiga saker
Vilka fina muggar häggen står i
Vad är det för muggar
ha en skön kväll

Systrarna Hjertén sa...

När du lärt dig, tala gärna om hur du gjorde! Du får dessutom gärna ta med mig när du vrider tillbaka klockan, det skulle jag behöva av flera själ!

Väldigt vackra bilder!

Mvh
Frida

Johanna sa...

Det är inte alltid lätt med släkt... Hoppas det ordnar sig, för i slutändan måste man ju tänka på sig själv:)

Kram Johanna

Nenne sa...

Så svårt!! Energitjuvar är jobbigt.
Det finns ju olika anledningar till att det känns skit att träffa en del människor. Om man är spypåse åt någon pga ett tillfälligt problem så har jag sagt ifrån när det blir för mycket och bett personen tala med professionell terapeut! Är man "bara" vän så går det ju en gräns för vad man kan hantera!

Men är det en obotligt jobbig människa som bara talar om sig och sitt o skiter i hur du har det är det knepigare.

Tala om hur du känner och strunta i om ni är släkt. När man är i sina bästa år är man gammal nog att få välja vilka personer man vill umgås med!! Slippa påtvingat sällskap!

Lycka till!

Salikon sa...

Japp känner igen det där. Jag har kapat träfftillfällena drastiskt och när vi väl träffas så blir det ingen långbänk. Fika med släkten, surra lite grann, tänka på refrängen och sorti :)

M Y C K E T gladare nu.

Lite övning först och sen går det bara av farten. Man måste bara ha en klar plan över hur träfftillfället ska se ut och hur länge man kan tänka sig att vara där (låter helt galet, men ack så nödvändigt)

Hanna sa...

ja det är något jag funderar på också. helst detta med andra människor som tar all energi, det är svårt.
kram
HAnna

kungen o majkis sa...

Svårt, jättesvårt det där med släkten. Sina vänner väljer man men släkten är man fast med även om man verkligen inte passar ihop...eller? Man får bryta med energitjuvar...man får det, världen går inte under. Men riktigt svårt, det är det.